Stjärnblom

Flitiga snutnamnsspanaren Gandalfsson lämnade följande underbara text på gästboken

Som tidigare meddelats kommer gästboken att få leva sitt egna dynamiska liv framöver. Denna text är dock så vacker, så upplysande och så historiskt intressant att den förtjänar en framskjuten placering och recitering.

Läs, njut och begrunda:

Intet är som bekant nytt under solen. Då jag för ett tag sedan läste om Hjalmar Söderbergs magnifika roman Den allvarsamma leken från 1912 stötte jag på följande lilla fundering av romanens huvudperson Arvid Stjärnbom:
"Han avskydde sitt namn. Han tyckte inte om förnamnet, emedan han råkade ha det gemensamt med landets mest avgudade tenor, och allt tenorväsen anses ju löjligt bland män. Och familjenamnet – ”Stjärnblom”! Hur typiskt för denna massa av svenska medelklassens familjenamn, bildade av namn på naturföremål – oftast av namn på två naturföremål, som äro varandra så främmande som möjligt. ”Nordkvist” – vad har ett väderstreck att göra med en kvist? ”Söderlund.” Ja, naturligtvis kan man tänka sig en relativt sydligt belägen lund, men om man händelsevis befinner sig söder om den, blir den en Nordlund! Och ”Stjärnblom!” En stjärna och en blomma på en tallrik, det blir för mycket av det goda! Fy tusan!"
Ja, det har ju hunnit hända en hel del på namnfronten sedan Söderberg skrev detta, man kan kanske kalla det produktutveckling. Men detta måste vara en av de första diskussionerna över temat "snutnamn", eller har någon hittat ett tidigare "inlägg" i ämnet på ärans och hjältarnas språk? För övrigt skulle jag vilja ge en slant för att få höra Söderbergs analys av Balksjö, Brogevik eller Fröjdfeldt.

Denna spaning av Gandalfsson tarvar en belöning.

Kan för stunden inte finna något mer passande än en bild på polisens nya "monsterbil"

Enjoy Gandalfsson!